Kommer ihåg när vi bestämde oss för att skaffa hund, det var en av dom bästa dagarna i mitt liv! Konjack skaffade jag tillsammans med min före detta pojkvän, när förhållandet tog slut kunde ingen av oss tänka sig att leva utan Konjack så därför beslutade vi oss för att Konjack skulle bo hos mig, sen skulle M få ha honom så mycke han ville. Ända sen den dagen har Konjack mest vart hos mig sen har han åkt till M på helger osv, det funkade kanonbra för oss! Konjack stortrivdes hos båda två, han har alltid vart väldigt fäst vid både mig och M och ständigt funnits vid våran sida.
I somras när Jonna föddes måste jag erkänna att jag var lite nervös för hur allt skulle gå med Konjack eftersom han har lite svårt med förändringar och nya människor. Men faktiskt så har det gått bra med Jonna nästan hela tiden.
Problemen började för några månader sen, då Konjack morrade åt Jonna utan förvarning och anledning. Det känndes jätte jobbigt och jag undrade hur det egentligen skulle funka framöver. Konjack har alltid varit lite "vaktig" av sig men den här gången såg jag att hans beteende inte var som det brukar. Jag var till veterinären med honom första gången i somras då visade sig att han hade lite ont i ryggen och på grund av detta hade han även utvecklat magkatarr, vi fick mediciner tiden gick och Konjack blev bättre, tills för ett par månader sen. Då såg jag åter igen hur han började hålla sig undan, morra så fort man kom nära hans rygg han var allmänt sliten. Åkte än en gång till veterinären. Den gången gick det allt annat än bra Konjack hade fortfarande problem med ryggen och jag misstänker att det var början till diskbråck på grund av hans kroppbyggnad. Att låta en hund leva på mediciner och med massa andra behandlingar resten av livet var inget alternativ för oss. Därför tvingades vi ta det svåra beslutet som alla djurägare helst vill slippa. Dom här två månaderna har varit riktigt tuffa vissa dagar har Konjack mått toppen och varit helt frisk och vissa dagar har han mått väldigt dåligt, spytt, haltat och vart riktigt öm i ryggen. Den här sista veckan har vart värst han har dragit sig undan och inte velat vara med oss på samma sätt som innan. det var absolut inte likt Konjack. Igår kväll la sig Konjack under soffan och vägrade komma fram, han skakade i hela bakdelen och när han så småningom släpade sig fram hade han kissat jätte mycke under soffan. Då gick det verkligen upp för mig att han säkert mådde mycke sämre än vad vi har sett. Konjack var expert på att hålla saker inom sig, en riktig fighter. Jag vet att beslutet var det rätta samtidigt som jag önskar att Konjack skulle ha vart med oss en mycke längre tid. Idag kom iaf dagen jag fruktat, Konjack somnade in lugnt och stilla på en filt bredvid mig och M nu på kvällen, allt gick bra och nu vet vi att han aldrig mer behöver lida.
Jag kommer alltid minnas Konjack som en hund full av energi och påhitt. Han hade alltid något på gång. Han var en väldigt förstående hund om jag var ledsen var han alltid där och "torkade tårarna" Han ville alltid vara med oss, badade eller duschade man visste man att det bara var en tidsfråga innan Konjack skulle hoppa i och vara med =) Konjack valde själv vilka människor han gillade det gick absolut inta att bara gå fram och klappa Konjack och tro att man skulle vara kompisar, han valde själv men hade man väl vunnit Konjacks hjärta var det för alltid och han visade väl vilka han tyckte mycket om! Den glädjen och energin Konjack hade innan han blev sjuk är svår att slå!
Jag beklagar sorgen och mina ögon är blöta och kinderna lika så av tårarna. Ni gjorde verkligen rätt beslut och nu slipper Konjak ha ont längre och springer förhoppningsvis runt med våran Sigge och busar. En hund är så mycket mer än just en hund vilket vissa har svårt att förstå...
SvaraRaderaVi gråter än idag trots att det snart är 10månader sedan vi lät Sigge somna in...