Marcus och Jonna är i Björbo, så jag är helt själv. Kände mig inte alls på humör att följa med. Humörsvängningar är bara förnamnet, huvudvärk och illamående. Det tar på krafterna att sluta röka. Jag fuskar fortfarande då och då men det är bara nån cigg om dagen, och när jag tar den är jag nära bristningsgränsen! Jag hoppas att jag kommer klara det här, det känns så. Har provat flera gånger att bara lägga av men det har inte funkat så nu provar jag att trappa ner ist. Håller tummarna.
Roar mig med storstädning nu när jag ändå är ensam. Tänk att man aldrig kan sitta och bara vara! Men men snart är kjag klar och då kanske jag vilar en stund på soffan.
Kram /Emilie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar